akvarell

Göteborgskonst

Förra helgen befann jag mig i Göteborg. Det är alltid lika angenämt att återkomma till vår västsvenska huvudstad, den här helgen dessutom i försiktig vårsol.

GKM_samlingen.01-2400x1560

Som alltid när jag är i Göteborg försöker jag hinna med ett besök på Konstmuséet. Det finns något oerhört fascinerande med Göteborgs Konstmuseum där det med sin majestätiska fasad tornar upp sig i slutet av Sveriges enda aveny. Arkitekturen, skapad av Arvid Bjerke (1880-1952) och Sigfrid Ericson (1879-1958) i början av 1920-talet är inte helt lätt att ta till sig. Med sina massiva murar och slutna karaktär ger byggnaden snarare intryck av makt, kontroll och avståndstagande än ett inbjudande konstmuseum. Släktskapen med arkitekturen i nazismens Tyskland och fascismens Italien under 1930-talet är också uppenbar. Själv väljer jag att se bortom dessa konnotationer och njuter av, i mitt tycke , något av det bästa vi har av svensk 1900-talsarkitektur.

Innanför de stränga murarna finns fantastiska konstverk. Där finns både Monet och Picasso, Cranach och Rembrandt. En resa genom konsthistorien. Men vad som gör Göteborgs Konstmuseum till ett av mina favoritmuseer är dess fina samling konst från 1800-talets sista årtionden.

_DSC3630

Just nu pryds t.o.m. fasaden av en gigantisk Zornmålning. Det är den franska dansösen Rosita Mauri (1850-1923) som i Anders Zorns gestaltning  från 1888 gör reklam för museets permanenta konstsamling.

rosita

Uppe i salarna har hon för tillfället sällskap av ytterligare några zornska mästerverk, dels en bryggeriinteriör från 1890 och en absolut ljuvlig akvarell tillkommen vid makarna Zorns besök hos Isabella Stewart Gardner i Venedig 1894.

stora bryggeriet

Anders_Zorn_-_Gondola_in_Front_of_the_Palazzo_Barbaro

I Fürstenbergska galleriet, på översta våningen i museet, kan man se fler verk av Zorn. Där finns exempelvis Natteffekt från 1895, ett av hans, åtminstone mitt tycke, mest fascinerande kvinnoporträtt.

Zorn_Night_effect.jpg

Den Fürsenbergska konstsamlingen skapades under 1800-talets sista decennier av Pontus Fürstenberg och hans hustru Göthilda, född Magnus, och testamenterades till dåvarande Göteborgs Museum. Vid konstmuseets inrättande på 1920-talet flyttades samlingen dit och inrymdes i salar där hela den arkitektoniska inramningen från makarna Fürstenbergs tid återskapats. På Carl Larssons akvarell från 1885 kan man se Pontus Fürstenberg sittande i förgrunden. Bakom honom blir hustrun Göthilda just avporträtterad av Ernst Josephson.

Carl_larsson_-_fürstenberg_gallery

På hedersplats i en av de Fürstenbergska salarna hänger också min ungdoms absoluta favorit, Hugo Birgers Skandinaviska konstnärernas frukost på Café Ledoyen i Paris vernissagedagen från 1886. Jag minns att jag hittade den 1975 i Bra Böckers Glad Konst och blev helt förtrollad av stämningen och skönheten i bilden. Det är jag fortfarande.

Skandinaviska_konstnärernas_frukost_i_Café_Ledoyen_-_Fernissningsdagen_1886

Reveille, Boulevard Clichy

På Boulevard Clichy nummer 71 i Paris huserade i början av 1890-talet Anders och Emma Zorn i en elegant ateljé. Det stora ateljérummets väggar tycks till största delen varit behängda med vävda tapeter, och att döma av bevarade fotografier omgav sig herrskapet Zorn mest med barock- och renässansmöbler. Ett hörn av ateljén syns på bilden nedan.

Georg Nordensvan besökte ateljén 1891 och lämnade följande redogörelse: ”Vid Boulevard Clichy har han sin atelier snett emot Moulin Rouge, den måleriska danslokalen och helt nära Eremitaget, skandinavernas gamla samlingsplats. En stor atelier på nedre bottnen, en lika smakfullt som gediget smyckad atelier. Väggarna täckta av gobeliner i matta färger, här och där ett gammalt, snidat skåp, kopparkärl, en kinesisk stol – äkta – och ett orientaliskt hörn med divan, där man blir lat av att ha det bekvämt efter middagen och där man vid mockan och cigaretten och ett glas Cederlunds slipar tankekraft genom att diskutera konst, få på huden och ge igen efter förmåga. Det är naturligtvis ingen brist på konstverk i detta hem. Men de ha sin plats i boningsrummen. I ateliern träffas endast två målningar – en äkta Rembrandt, porträtt av konstnärens fader, och en genre av Edouard Manet, den vägbrytande impressionisten”.

1892 målar Anders Zorn i sin ateljé på Boulevard Clichy en utsökt akvarell där man ser en kvinna halvliggande på sin säng, hennes solbelysta arm sträcker sig efter ett tygstycke, möjligen morgonrocken. Målningen är ett slående exempel på Anders Zorns oöverträffade förmåga att hantera akvarelltekniken. Med hjälp av en ytterst begränsad palett har han här fått fram en både skir och samtidigt kraftfull effekt. Fokuseringen ligger på kvinnans mörka hår och sensuellt utsträckta arm. Och naturligtvis har Zorn med sin sedvanliga djärvhet lagt till en dramatisk blå accent i förgrundens tygstycke.
De senaste 120 åren har akvarellen befunnit sig i en och samma familjs ägo. Endast en gång under denna tid har den lånats ut till en utställning.

I tisdags såldes detta mästerverk på auktion. Bukowskis hade satt ett utropspris på 5-7 miljoner, en summa som snabbt passerades. 13 100 000 blev det klubbade priset som med inropsavgift och moms resulterade i en slutsumma på 15 300 000 kronor.
Låt oss hoppas att målningen kommer att hänga på väggen hos någon som verkligen förmår att älska den.

Max

Nu har Fanny, som är hund, bott hos oss några dagar. Under tiden har hennes matte, som alltså är min vän Boel, varit i Kungliga huvudstaden på reportageresa. Betong igen!
Det är verkligen underbart att ha en hund i huset, om så bara för en kort stund. Tyvärr fungerar inte konceptet ”egen hund” riktigt än så länge, men förhoppningsvis i framtiden.
Fram till häromåret hade Fanny en kompis som hette Max, han leker numera runt i en eller annan hundhimmel någonstans. Akvarellen. som visar Max när lägger sig till med sin allra mest insmickrande blick, målade jag 2010.

Vårkänslor

Vår stallkatt Sputnik har sagt upp bekantskapen med oss för tillfället. Han har viktigare saker för sig! Vad det är får vi inte veta, men han låter oss tydligt förstå att han verkligen inte har tid att umgås med oss.
Nåväl, våren övergår väl så småningom i sommar och då kanske han kan tänka sig att socialisera sig med oss svanslösa igen

Katten på bilden är inte något porträtt av Sputnik. Han är röd, och i ärlighetens namn inte utrustad med fullt lika ädla drag som denna katt. Hennes jaktmarker utgörs av Vårkumla i Västergötland, och det var också där jag målade av henne. Vad hon hette minns jag faktiskt inte.