Kära bibliotek!

Det var en gång, i början av 1970-talet, en bibliotekarie. Hon, för det var en hon, arbetade på Malungs bibliotek. Dit kom ofta en liten pojke som med tiden blev allt mer vetgirig. Bibliotekarien förstod att pojken redan hade utforskat allt han fann intressant på barnavdelningen. Det var nu dags för henne att introducera honom till bibliotekets vuxenavdelning. Där öppnades för honom en helt ny värld. En värld av fantastiska miljöer, intressanta människoöden och oändlig skönhet. Detta första möte födde hos pojken en passionerad kärlek till allt det vackra han såg och blev början till ett liv i konsternas tecken. Kort därefter flyttade pojken, tillsammans med sin mor, söderut och hamnade i en miljö där möjligheten att få ta del av allt vad som fångat hans intresse var mycket större. Här fanns också ett bibliotek. Ett bibliotek som på alla sätt uppfyllde pojkens önskningar. Byggnaden var imponerande, rummen var slottslikt höga med tak burna av vackert utsmyckade gjutjärnskolonner. De fernissade trägolven knarrade, väggarna var målade med en chokladbrun lasyr och över hyllorna hängde herrgårdsvyer ur Thersners ”Fordna och närvarande Sverige”. I ett hörn blickade en bister Oscar II, utförd i bronsimiterande gips, ut över besökarna. Det var en magisk och fantasieggande miljö där pojken kom att spendera det mesta av sin fritid.

I dag är Tidaholms bibliotek fortfarande en fascinerande byggnad. Ritad av göteborgsarkitekten Hjalmar Cornilsen och uppförd 1897 för vad som då var världens största tändsticksfabrik. Här skulle man erbjuda ett alternativ till den farsot som grasserade bland fabrikens arbetare. De hade börjat organisera sig i fackföreningar och från ledningens sida ansåg man sig tvungen att på något sätt stävja denna utveckling. I byggnadens mitt finns en gigantisk samlingssal, från början inredd i måttfull nyrenässans men ombyggd i en mer klassicistisk anda på 1920-talet efter ritningar av Alf Munthe. Där erbjöd man underhållning och föreläsningar som företagsledningen sanktionerat. Redan från början skapades i bottenvåningen en handelsbod där arbetarna kunde handla på kredit. Resultatet kan man säkert tänka sig.

Byggnadens magi gick dessvärre förlorad i den ombyggnad som utfördes i början av 1980-talet och det vi ser idag är en interiör i vitt, grått och guld. Fönstren från 1897 ersttaes av nya med samma storlek, men med lösa spröjsar som lossnade så snart det blåste. Numera är dessa permanent borttagna. Den betydelse som både Malungs och Tidaholms bibliotek haft på små vetgiriga pojkar och skönhetstörstande tonåringar går inte att övernatta; De kommunala biblioteken är oersättliga!

 

3 kommentarer

  1. I agree that municipal libraries are irreplaceable – as are some university libraries in this country. The latest fad seems to be that students can find all they need on the internet and not in books so libraries are being dismantled. My own library was augmented by many books when my previous university president got rid of the library.

  2. I don´t know how i would have survived my teenage years without the library. It was only there that i could find the key to that very special door. The door that led to another world where i felt i belonged.Of course, you can find much information on the internet. That is true. However that has very little to do with true knowledge, at least if you ask me. To achieve that students have to read books and train there ability to analyse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s